Vad kostar styrd borrning? Så räknar du på schaktfritt kontra schaktning

En vanlig fråga i tidiga projektskeden är inte bara "kan det här göras schaktfritt?" utan "vad kostar det jämfört med att gräva?". Svaret är sällan en enda siffra, eftersom priset styrs av jordart, djup, dimension och sträcka i kombination. Den här artikeln går igenom kostnadsposterna, visar räkneexempel och ger ett ramverk för att jämföra offerter på lika villkor.

Vad kostar egentligen ett schaktfritt jobb? Kostnadsposterna som styr priset

Ett kalkylunderlag för styrd borrning byggs normalt upp av samma poster: ett meterpris för själva borrningen (som normalt inkluderar personal, PE100-ledning inklusive frakt samt stumsvetsning), kostnad för start- och mottagningsgrop, en fast etableringskostnad, samt eventuell deponikostnad för borrslam. Ett examensarbete från KTH som jämför styrd borrning med konventionell schaktning i fiktiva men verklighetsförankrade projekt anger start- och mottagningsgropar i intervallet 5 000--50 000 kronor beroende på ledningsdiameter, och en etableringskostnad på 7 000--15 000 kronor (KTH/DiVA, Andersson & Jonsén 2019). Deponikostnaden för blöta massor (borrslam) i Stockholmsregionen anges i samma studie till cirka 1 500 kronor per kubikmeter, beräknat på volymen blöt lera gånger en faktor på 1,3 (samma källa).

Konventionell schaktning byggs i stället upp av mängd gånger á-pris för varje post: jordschakt, eventuell stödkonstruktion (spont), ledningsbädd, kringfyllnad och restfyllnad, där kringfyllnaden ska nå minst 300 mm över ledningens högsta punkt (KTH/DiVA). Skillnaden är strukturell: borrning har höga fasta startkostnader men lågt tillkommande meterpris, medan schaktning saknar fast startkostnad men får ett meterpris som växer kraftigt med djupet.

De fem faktorerna som avgör metrpriset - jordart, dimension, borrlängd, djup och åtkomst

Jordart är den enskilt viktigaste faktorn. I KTH-studiens 70 jämförbara fall var styrd borrning billigare i 73 procent av fallen, men av de fall där borrning var billigast skedde 88 procent i lera och bara 12 procent i morän (KTH/DiVA). I morän krävs ofta SBR- eller AT-borrning med rullborrkrona, vilket höjer risk och pris, och i vissa fall bedömdes borrning varken genomförbar eller rekommenderad på grund av risk för tunnelkollaps (samma källa).

Ledningsdimension slår igenom på båda metoderna men olika hårt. Studien visar att skillnaden mellan metoderna blir som störst vid grövre dimensioner (630 mm), eftersom kostnadsgapet i kronor blir större ju grövre ledningen är.

Borrlängd (sträcka) har ett tydligt mönster: på korta sträckor, särskilt 30 meter, blir styrd borrning sällan mer än 50 procent billigare eftersom de fasta kostnaderna för etablering och start-/mottagningsgrop väger tungt i förhållande till sträckan. Vid längre sträckor --- 300 och 800 meter i studien --- blir borrning oftare mer än 50 procent billigare, och studien pekar ut just 300 meter som den sträcka där styrd borrning är mest ekonomiskt lönsam i förhållande till schaktning (KTH/DiVA).

Schaktdjup har enligt studien störst påverkan på var den ekonomiska brytpunkten hamnar. Ju djupare schakt som krävs, desto tidigare (på en kortare sträcka) blir borrning lönsam, eftersom schaktmassorna vid konventionell schaktning växer kraftigt med djupet. Vid 2 meters djup ligger metoderna ofta nära varandra ekonomiskt, medan borrning vid 4 och 6 meters djup oftare blir mer än 50 procent billigare (KTH/DiVA).

Åtkomst och tredjemansfaktorer (trafik, befintliga ledningar, återställningskrav) syns sällan i en ren metersiffra men slår igenom i etableringskostnad, riskpåslag och i vilken utsträckning schaktalternativet kräver stödkonstruktion eller spont.

Räkneexempel: styrd borrning under en trafikerad gata jämfört med öppen schakt

För att konkretisera: i KTH-studiens jämförelse av en 300 meter lång VA-ledning med 110 mm diameter i lera, vid 4 meters schaktdjup med stödkonstruktion, landade styrd borrning på 150 559 kronor totalt mot 901 620 kronor för konventionell schaktning --- en besparing på cirka 83 procent (KTH/DiVA). Vid samma förutsättningar men grövre dimension, 630 mm, blev kostnaden 1 177 359 kronor för borrning mot 2 991 530 kronor för schaktning, en besparing på cirka 61 procent (samma källa).

Observera att detta är räkneexempel från en akademisk studie med fiktiva men strukturerat uppbyggda projekt, inte en prislista. Ett verkligt anbud kan se annorlunda ut beroende på lokala förutsättningar, men strukturen --- höga fasta kostnader mot lågt meterpris hos borrningen, och ett meterpris som eskalerar med djupet hos schaktningen --- håller.

Det finns också motexempel som visar att schaktfritt inte alltid är billigast. I en jämförelse mellan två faktiska svenska VA-projekt --- ett med traditionell öppen schakt (1 350 meter, DN800) och ett med schaktfri infodring (150 meter, DN500) --- landade den traditionella schakten på drygt 17 000 kronor per meter ledning, medan den schaktfria infodringen blev drygt 45 procent dyrare per meter än den traditionellt schaktade entreprenaden (Norrvattens rapport om entreprenadarbetens miljöpåverkan, 2020). Rapporten påpekar själv att jämförelsen inte är helt rättvis eftersom sträckorna skiljer sig nästan tio gånger åt, men den visar varför generella påståenden om att schaktfritt "alltid är billigare" bör tas med en nypa salt --- metodval måste räknas på det specifika projektet.

Brytpunkten - när blir schaktfritt dyrare än att gräva?

Den ekonomiska brytpunkten är den sträcka där kostnaden för styrd borrning går om kostnaden för schaktning, eftersom borrningen har en fast startkostnad (etablering plus start-/mottagningsgrop) medan schaktningen i teorin börjar på noll kronor. I KTH-studiens 70 jämförbara fall fanns en brytpunkt i samtliga fall där borrning var det billigare alternativet --- det vill säga i 73 procent av alla fall --- och brytpunkterna i de redovisade exemplen varierade mellan 3,6 och 51,3 meter (KTH/DiVA). Den tidigaste brytpunkten, 3,6 meter, gällde lera med släntlutning, 4 meters schaktdjup, 630 mm diameter och 30 meters sträcka. Den senaste, 51,3 meter, gällde morän med stödkonstruktion, 4 meters schaktdjup, 110 mm diameter och 300 meters sträcka.

Omvänt fanns 19 fall i studien där styrd borrning var dyrare --- samtliga i morän. I tio av dessa fall var borrningen mindre än 50 procent dyrare, med ett medelvärde på 20,6 procent dyrare kostnad jämfört med schaktning (KTH/DiVA). Slutsatsen för dig som beställare: fråga alltid efter brytpunkten i kronor och meter för just ditt projekt, inte en generell tumregel --- den ekonomiska logiken vänder beroende på jordart och djup.

De dolda kostnaderna som sällan hamnar i kalkylen

Flera kostnadsposter riskerar att falla mellan stolarna i en förenklad jämförelse:

• Återställning av vägbeläggning, gräsmattor och stensättning efter schaktning, som vid statlig väg ska ske enligt väghållningsmyndighetens krav och på ledningshavarens bekostnad om myndigheten begär egen regi (Trafikverkets standardvillkor).

• Spont vid djupare schakt, som enligt KTH-studien förekom i 61 procent av fallen där borrning var billigare --- just de fall där schaktalternativets extrakostnader blir tydliga (KTH/DiVA).

• Trafikstörning och omledning, som inte prissätts i kalkylen men syns i krav på trafikanordningsplan (TA-plan) vid arbete i gata.

• Deponi och mellanlagring, som Norrvattens rapport lyfter som en genomgående kostnadsdrivare --- provtagning, mellanlagring och transport till upplag (Norrvatten 2020). I ett av rapportens projekt var avståndet till upplag 10 kilometer, i det andra 2 kilometer --- en skillnad som direkt påverkar transportkostnaden.

• ÄTA-arbeten, som enligt intervjuade byggledare i Norrvattens rapport generellt blir färre vid schaktfri metod, men vid traditionell schaktning ofta uppstår på grund av tidigare okända ledningar som inte upptäcks förrän schaktningen är igång (Norrvatten 2020).

Checklista: så här får du jämförbara anbud på schaktfritt

Innan du jämför offerter mellan metoder, se till att varje anbud specificerar:

1. Jordart och geoteknisk undersökning som ligger till grund för metodvalet --- lera och morän ger helt olika riskbild och pris.

2. Fast etableringskostnad samt kostnad för start- och mottagningsgrop, redovisade separat från meterpriset.

3. Meterpris för borrning respektive schakt, inklusive vad som ingår (personal, material, svetsning).

4. Deponikostnad för schaktmassor eller borrslam, inklusive transportavstånd.

5. Kostnad för återställning av vägbeläggning, mark eller ytskikt, och vem som bär den om väghållningsmyndigheten kräver egen regi.

6. Brytpunkten i meter för just ert schaktdjup, er dimension och er jordart --- be entreprenören räkna fram den, inte bara ange ett totalpris.

7. Riskpåslag för block, sten eller andra geotekniska hinder utmed sträckan.

Kostnaden för ett schaktfritt projekt går inte att slå fast med en enda siffra --- den varierar beroende på jordart, djup, dimension, sträcka och lokala förutsättningar som återställningskrav och åtkomst. Det du kan göra är att kräva att varje anbud bryts ner i samma poster, så att du jämför äpplen med äpplen.

Vill du resonera om kalkylstruktur, risker och projektets faktiska förutsättningar? Kontakta Karl Helge för en dialog om projektplanering och ett tydligare underlag inför metodval och upphandling.